Hoppa till huvudinnehåll
conference lunch move company map contacts lindholmen lindholmen 2 travel info

logo

Självkörande fordon på landsbygd

Syftet med projektet var att undersöka under vilka förutsättningar självkörande fordon ge göra kollektivtrafik på lansbygden mer attraktiv och på så sätt bidra till en omställning till ett hållbart transportsystem.
Photo by Pratichi Mallick on Unsplash

Lokaltrafiken på landet används inte så mycket som den har kapacitet för. Bussarna, när de väl kommer, går nästan tomma. Landsbygdens tillgänglighet är i praktiken mer eller mindre helt byggd på biltrafik - vilket behöver förändras när framtidens transportsystem ska effektiviseras och göras mer jämlik. Landsbygdens nuvarande lokaltrafik har stora ekonomiska utmaningar.

Bussar utan förare kan ha en dramatiskt minskad driftskostnad - och samtidigt en ökad servicenivå - jämfört med befintliga alternativ. Detta kan möjliggöra högre turtäthet och mer flexibla turer än det som vi idag har med anropsstyrd trafik på landsbygden. Men för att detta ska bli möjligt behöver fordonstekniken, infrastrukturen och affärsmodellerna anpassas och utvecklas. 

Sammanfattning

Genom intervjuer, workshops och en RFI (request for information, ett första steg mot upphandling) har vi undersökt frågan utifrån fyra konkreta områden i Sverige – Lund, Gotland, Eskilstuna och Skellefteå.

Med en definition av landsbygd baserad på individens mobilitet har vi sett att Sveriges landsbygd rymmer mindre orter på väg att avfolkas där äldre, barn och de utan körkort hade kunnat få bättre tillgång till samhällelig service med autonoma fordon. Vi har också sett att flera av landets nya arbetsplatser kommer befinna sig på landsbygden och därmed skapa ett mobilitetsbehov från staden till landet.

För att kunna realisera de identifierade möjligheterna finns ett behov av att framföra fordonen i högre hastigheter samt att de ska kunna hantera mer komplexa trafiksituationer än vad dagens piloter i städerna visat. På landsbygden finns alltså ett utrymme för nya fordon att visa upp sig. Samtidigt ser vi hur man inte ska förvänta sig att investeringarna i autonoma fordon kommer betala sig på en linje, snarare behöver man lyfta blicken och se systemeffekten när stomlinjetrafiken blir mer attraktiv då bussarna går raka vägen istället för via mindre samhällen.

Vi har inte sett några belägg på att den digitala infrastrukturen behöver utvecklas för att möjliggöra försök med autonoma fordon på någon av de undersökta rutterna. Dagens 4G- täckning är fullgod och fordonen borde ha tillgång till tillräckligt bra positioneringsdata för att bedriva verksamheten. Däremot ställs flera frågor om hur ersättningstrafiken organiseras när fordonen inte klarar av vädret, vem som står för säkrare hållplatser och hur chaufförens övriga ansvar realiseras när fordonet är förarlöst.

Slutsatser

Projektet visar att det finns många möjligheter med denna typ av lösning. Deltagarnas behov kan i många fall mötas där behovet av tätare avgångar som går på större delen av dagen är mycket efterfrågade. Att bussen drivs av el ses också som viktigt för att erbjuda en grön resa till det gröna samt vara en del av den gröna omställningen.

Den lösning med självkörande bussar som erbjuds idag med mindre bussar har dock flera utmaningar. Tydliga utmaningar ses med att de små fordon som kan levereras inte kan få med större grupper/klasser på en gång samt att det för funktionsnedsatta finns begränsat utrymme och anpassning. Den låga hastigheten innebär en utmaning och en trafiksäkerhetsrisk om den ska färdas på landsvägen tillsammans med andra fordon.

Slutrapport

Detta projekt har avslutats, läs slutrapporten här

Projektperiod:
2020-01-06 - 2021-03-31

Projektpartners:
RISE, Eskilstuna, Lund, Skellefteå, Gotland, Trafikverket, Ramböll

Kontaktuppgifter:
Håkan Burden, hakan.burden@ri.se